Den finländska fiskeindustrin använder 70–80 miljoner kilo råvaror och vid förädlingen uppstår en stor mängd rester från rensning och fileing. Det här är en resurs som man på andra håll i världen har skapat en lönsam affärsverksamhet för. Också den finländska fiskeindustrin kunde generera tillväxt om rester av det här slaget skulle utnyttjas mer lönsamt än för närvarande.
I Finland uppstår varje år cirka 20 miljoner kilo rester av olika slag från rensning och fileing, såsom fiskhuvuden, gälar, ben, fenor, skinn, bukkanter, fjäll, blod och inälvor. En del av dessa så kallade sidoströmmar blir avfall. En betydande del används ändå som råvara för pälsdjursfoder, fiskmjöl och husdjursföda. Värdet hos sidoströmmarna är därmed beklagligt lågt. En längre driven förädling förekommer tillsvidare endast i liten utsträckning hos oss.
Vad kunde fiskens olika delar förädlas till?
Det är utmanande och kan kräva rätt stora investeringar att på ett kostnadseffektivt sätt samla in och förädla sidoströmmarna till en form som kan utnyttjas, men branschen befinner sig i en snabb utvecklingsfas. Man har ännu inte vänt på alla stenar.
Benen och fjällen utgör 14–20 procent av fiskens vikt. Cirka 60–70 procent av benen består av oorganiska föreningar: kalcium, fosfor och andra mineraler. På marknaden finns redan snabbt absorberade kalciumtillskott som tillverkas av fiskben och som är avsedda för människor och djur. Av benen går det att tillverka ämnen som kan användas som material för bentransplantat i medicinska tillämpningar i stället för syntetiska material. Kalcium och fosfor kan också utnyttjas i foder-, gödsel- och kemiindustrin. Även fjällen är en bra mineralkälla och kan dessutom användas för att tillverka bionedbrytbara filmer.
Skinn, fjäll och ben kan ge oss kollagen, som kan vidareförädlas till gelatin och bioaktiva peptider. Kollagen används bland annat i olika kosmetiska preparat. Gelatin kan användas till att tillverka vattenlösliga geler och filmer, exempelvis för produkter inom läkemedelsindustrin, som kräver kapsling. Bioaktiva peptider kan i framtiden till exempel användas i behandlingen av olika sjukdomar.
Inälvorna utgör ungefär en femtedel av fiskens vikt och är en viktig källa till matsmältningsenzymer. I synnerhet inom livsmedels- och tvättmedelsindustrin finns det användning för enzymer av det här slaget. Enzymer från fisk är särskilt bra eftersom de reagerar i låga temperaturer och därför används av bland annat mejeriindustrin ute i världen. Fiskrom av lågt värde har också visat sig vara en bra råvara då den kan innehålla rikligt med D-vitaminer och fettsyror av hög kvalitet.
Värdet på sidoströmmarna ökar
I Finland finns avfallet från rensning och fileing på olika håll i landet och ofta i rätt små mängder. Detta medför en extra utmaning för insamlingen och förädlingen. Produktionsteknologins och marknadsprisernas utveckling den senaste tiden gör det ändå möjligt att skapa mervärde även ur mindre sidoströmmar. Utvecklingen av nya innovationer och teknologier har haft och kommer även framöver att ha en nyckelroll. Det behövs nya processer och värdekedjor för att råvarorna ska komma till ännu bättre användning i livsmedel, kosttillskott och exempelvis som komponenter i kosmetika. En högre förädlingsgrad skulle förbättra lönsamheten i branschen.
Det finns gynnsamma förutsättningar för en miljöhållbar näringsämnesproduktion som tar tillvara sidoströmmar. Detta kräver en målmedveten policy och ett brett sektorsövergripande samarbete. International Seafood Consulting Group (ISCG) är redo och kapabel att fungera som samordnare i denna omställning. Det är möjligt att förädla varenda fena av fisken.
